Vetutza trivs med livet i Vindeln


Text: Linda Lundqvist Foto: Ingiberg Olafsson


– Inga problem, jag är en Mercedes, säger Vetutza Ciurar när hon får beskedet att det öser in gäster i matsalen och allt diskat porslin måste ut genast. Sen lägger hon in en högre växel och ångar vidare.

Vetutza är 35 år och kommer från Rumänien. Hon och hennes familj har hittat ett litet rött hus med vita knutar, alldeles vid Vindelälven. Vetutza jobbar i köket på Vindelns folkhögskola. Själv har hon inte gått en dag i skola, men har med hjälp av elever och personal på skolan påbörjat en grund.
– Jag som är en mormor har börjat skolan, säger hon och skrattar glatt. Hon har två barnbarn i Rumänien och det är för familjens skull som hon tillsammans med sin man och två av deras tre barn har tagit sig till Sverige.
Vetutzas historia är klassisk. Rumänien är ett fattigt land med stora sociala orättvisor och diskriminering. En del flyr fattigdomen för att söka arbete i andra länder. Många av dem sitter utanför våra butiker och ber om pengar, när de inte hittar något annat sätt att försörja sig. Vetutza och hennes man har försökt hitta olika jobb i Sverige. Hennes man Anton har lagat bilar och bytt däck åt privatpersoner och samlat skrot som han har fått och sålt vidare. Själv blev Vetutza genom några svenska vänner tillfrågad vid ett tillfälle om hon kunde ordna grillad mat till ett arrangemang. ”No problem” hade hon svarat och sedan gjorde hon och Anton grekiska grillspett till runt 150 arkitektstudenter.
– Det var så jag fick det här jobbet, berättar hon. Personal från Vindelns folkhögskola var där och de såg mig. De såg att jag var en Mercedes och de såg att jag förstod att hålla rent och att arbeta hårt.
Vetutza jobbar i köket på skolan. Kökspersonal är en bristvara och bra personal vårdas ömt. Arbetsuppgifterna består i att servera fika, diska, hjälpa till i köket och en del städning. Eftersom skolan har en kockutbildning så är det oftast en del studeranden i köket också.
– Det är bra människor här. De är trevliga och väluppfostrade. Ingen har sagt något rasistiskt eller varit elak. Vetutza ser fundersam ut och fortsätter: Det kanske är svårt att förstå för dig, men i Rumänien hade det här varit omöjligt. För det första hade jag som rom aldrig fått chansen att få ett riktigt jobb och för det andra så hade alla varit misstänksamma mot mig.
Jag ser en tjej som stannar och pratar med Vetutza när hon lämnar sin tallrik i disken. De pratar en stund, och jag blir nyfiken och är tvungen att fråga henne hur de kommunicerar. Pratar tjejen möjligen rumänska, för Vetutza pratar ju inte så mycket svenska än. Tjejen skrattar och berättar att de pratar lite svenska, lite engelska och lite kroppsspråk.
– Det är inte svårt att fråga hur det är, eller om det går bra. Vi trivs bra tillsammans och är vänliga mot varandra. Det är roligt att folk här är från olika platser i världen. Vi har mycket att lära av varandra, men vänlighet kan ju de flesta.
Det är ju svårt att argumentera mot.
– Hej då, ha det bra, säger Vetutza till de studerande som lämnar matsalen. De vinkar glatt tillbaka och önskar henne en bra dag.
Sen börjar det närma sig stängning i matsalen, allt ska städas och stängas. Vetutza blir en Mercedes och avslutar kvällen i en rasande fart.


Intervjuer

Att studera vid Vindelns folkhögskola kan vara ett avbrott i en stressig tillvaro. Det kan också vara en chans att läsa in gymnasiet eller en början på en yrkeskarriär. Under denna rubrik har vi samlat intervjuer med tidigare studeranden. Personer för vilka folkhögskolan betytt mycket.