Det var av en ren slump jag hamnade på den folkhögskola jag befinner mig på just i detta nu. Men min första var av rent intresse. Vad jag omedvetet gjorde när jag ändå var så pass ”ung”, i 20 års åldern, var att ta steget och faktiskt göra det. Jag var trött på vardagen och råkade händelsevis kliva in på en internetsida och hittade en utbildning på Bäckedals folkhögskola. Jag sökte, jag kom in, jag flyttade dit, jag levde livet, jag grät när det tog slut. Varför så mycket jag, jag och jag? Just för att allt handlar om en ... Read More »]]> Robin Evavoll är 24 år gammal och har under läsåret 2011 – 2012 gått ”Trä och smide” vid Vindelns folkhögskola. Han har skrivit ned sina tankar om livet på en folkhögskola. Krönikan är något förkortad – den fullständiga hittar du här.

Det var av en ren slump jag hamnade på den folkhögskola jag befinner mig på just i detta nu. Men min första var av rent intresse. Vad jag omedvetet gjorde när jag ändå var så pass ”ung”, i 20 års åldern, var att ta steget och faktiskt göra det. Jag var trött på vardagen och råkade händelsevis kliva in på en internetsida och hittade en utbildning på Bäckedals folkhögskola. Jag sökte, jag kom in, jag flyttade dit, jag levde livet, jag grät när det tog slut. Varför så mycket jag, jag och jag? Just för att allt handlar om en själv i stor utsträckning. Jag kommer till det senare.
Men den andra folkhögskolan, det andra steget. Den andra gången. Här är jag nu. Snart tar även den här vändan slut. Man vet vad man ger sig in på men gör det ändå. Man lär sig aldrig, men det är det värt.

Innan jag började på min första folkhögskola så visste jag inte mycket om det alls. Jag var bara spänd på hur det skulle vara. Om jag skulle trivas, hur det skulle arta sig. Jag kastade mig ut i havet. Jag lärde mig egentligen under tiden jag gick där att det fanns fler i Sverige – se där? Men jag skyller på att när jag var 20 så var jag mentalt 17. Ja, det kanske bara var jag som var lite bakom. Hur som helst..
Man kan plugga  upp betyg från gymnasiet bl.a., lära sig uråldriga hantverkstekniker, binda relationer för livet, få CSN bidrag. Ja, det finns mycket att lägga där till. Men jag tänker inte gå in djupt på vad man kan och inte kan. Men fördomar finns vart vi än vänder och vrider på huvudet i samhället. Det är väl en instikt människor har antar jag, tyvärr. Och folkhögskolor är inget undantag. Båda skolorna jag har gått på har legat lite i utkanten i en mindre stad på ”vischan/landet” som en stadsbo skulle så fint uttrycka det. Bara med att skolorna är lokaliserade på det här viset gör att skolorna blir lite segregerade för invånarna i staden. Bara där gror det tankar i folks huvudet, för det är lätt.

Sedan att folket som går på folkhögskolor är unika, på sitt sätt, både possitivt och negativt sätter sin prägel och brer på fördomarna. För dom fasta invånarna i staden så kanske vi verkar märkliga somliga utav oss, eller helt naturliga. Beror självfallet helt på. Men dit jag vill komma är egentligen bara att det finns så många yttre aspekter som brer på både possitiva och negativa fördomar om folkhögskolor.

Lite mer konkret. Att folk som studerar upp sina betyg på folkhögskolor anses som att dom har misslyckats lite, att dom måste behöva plugga upp på en ”folkhögskola”. Varför folkhögskola med situationstecken? För att folk verkar ha en tendens att se ner på en folkhögskola, för att det fortfarande är på gymnasienivå. Att folk i alla åldrar kan komma och studera på en folkhögskola. Alla människor har orsaker till varför dom befinner sig just i sin situation i livet. Så det handlar inte om att lyckas eller misslyckas. Det handlar om val och prioriteringar. Men låt dom se ner, det gör inget, för på folkhögskolan är alla jämlikar och välkomna.

Att återknyta till människorna som går på folkhögskolorna i Sverige. Jag skulle kunna stolt säga att jag är en utav dom. Vi är annorlunda och alternativa, inte alla, men många. Vi har unika och speciella intressen. Vi beter oss märkligt. Vi är öppna och välkomnar alla. Vi lever tillsammans i harmoni (till en viss del i alla fall).

När man väl tar det här klivet från sitt ”gamla” liv där hemma så lämnar man även det bakom sig. Man skapar som en egen värld till den platsen man kommer till för att skapa sig ett nytt liv, ett ny jag!
Det här kanske låter konstigt, men låt mig förklara. Det är som att byta skola. Allt är nytt. Ingen känner mig, jag känner ingen. Jag kan välja att bete mig precis hur jag vill. Men det är ett aktivt val och jag får stå för konsekvenserna också. Ingen vet hur jag har betett mig i min hemort och man har inga krav eller ramar att stå fast vid. Jag har mitt nya liv här på folkhögskolan och det är jag som bestämmer. Man skapar sig en egen värld från grunden. Jag väljer vilka sociala kontakter jag ska ha, vad jag vill äta, vad jag vill göra på fritiden, hur jag ska bete mig. Jag väljer hur jag ska må. För det är enligt mig upp till var och en. Mår jag dåligt så gör jag ett val för att antingen försämra det eller förbättra det. Men det är ens egna val i ens egna liv och det får man ta ansvar för. Till en viss del självfallet, man kan inte rå för allt. Men mycket utav det som händer runt en kan man spåra tillbaka till sig själv. Att bara få det där egna ansvaret och känna makten över sig själv och sitt liv gör att man växer.

Det som också sammankopplas i en röd tråd på båda skolorna är att på något mirakulöst sätt trots alla märkliga, alternativa, roliga och tråkiga människor så har det sociala livet varit perfekt. I en enda sorts stor röra av personligheter så har det ändå lyckats hitta någon form av harmoni och detta i sin tur har lett till ett ovärdeligt välkomnande. Vart man än vänder blicken så stöter man på folk som välkomnar en på något vis. Det bygger på en speciell stämning som finns på skolorna. Alla är välkomna och ingen går lottlös. Man träffar, pratar och får relationer med folk man annars aldrig skulle kunna tänka sig att prata med. Det ser jag som något positivt, för man vidgar vyerna till det maximala. Trångsyntheten går sönder mer och mer av tiden som passerar.

För på fritiden så kan man, om man vill, vandra omkring på internatet utan att känna sig ovälkommen och träffa alla dessa karaktärer. Det bakas, tränas tillsammans, lagas mat, kollas på film, studeras. Ja, allt man kan tänka sig. Det är en otroligt varm gemenskap som jag tror, inte alls många i vårat Sverige ens vet om att den exsisterar. Skulle vi bara kunna applicera den här omtanken för sina medmänniksor, gemenskapen och välkomnandet till Sveriges gator och samhällen så skulle våran vardag se otroligt mycket bättre ut. Att bara bryta dom sociala gränserna/normerna om fördomar mot varandra för hur man går klädd och börja prata med den här människan är ett stort steg mot ett varmare Sverige. Ett enkelt ”Hej, hur mår du idag?” till någon på bussen som man själv aldrig skulle prata med annars är ett folkhögskoleinslag enligt mig. För visst har man tänkt tanken när det väl har hänt en själv: ”Vilket mysko, varför pratar han med mig?!”
Varför inte?

Men det som ändå är det bästa med att gå på en folkhögskola med hantverksutbildningar är att man då hamnar på en samlingsplats med människor med samma intresse. Att skapa.
 Har man en idé så är den inte omöjlig att skapa eller tillverka i praktiken. För skapandet är alltid igång vart man än vänder sig. Man lär sig av varandra, man får inspiration, tankar och kreativiteten når sitt klimax. 
Sedan att man har möjlighet att anpassa studierna till sin egen takt, till en viss del, är också bra för somliga. För alla lär sig inte lika snabbt och andra har kanske problem på något sätt. Detta är också en välkomnande faktor som gör att folkhögskolorna är attraktiva för ganska många.

Nu då, hur ska jag sammanfatta folkhögskolor och min erfarenhet av dem?
Jag tror ni redan förstått vart jag vill komma med det hela. Det är absolut en rekommendation utan dess like. Hade jag haft barn runt 20 års åldern så hade jag nästan omgående skickat iväg dom till en folkhögskola. För där finns det något som inte kan läras ut i samhället. En varm, betryggande och välkomnande gemenskap.

Robin Evavoll, våren 2012

Nytt för i år var bland annat att hantverksutställningen höll till i gymnastiksalen istället för på Tånga. I tema av olika rum visade våra duktiga studerande upp sina alster.

Vi vill rikta ett stort tack till alla studeranden och personal för att Ni gjorde denna dag till vad den blev.

Galleri Täppan har sedan öppet på onsdagar (17 — 20), samt lördagar och söndagar (12 — 16).

Välkommen!

När: Lördag 12 maj, mellan 11 – 15 Var: Vindelns folkhögskola, Vindeln

Hålltider:

11.00 — 12.00 Yoga i Hvilan

12.00 Spinning i Trägår´n

13.00 Föreläsning om nikotin och tobak med läkaren och lungspecialisten Peter Thorén

13.45 SH´BAM, dans med Sandra (utanför gymnastiksalen)

14.00 — 15.00 Yoga i Hvilan

Välkommen!

På Vindelns folkhögskola har vi valt att hålla Umeåfilialen öppen under hela lördagen. Kom gärna förbi. Vi svarar på dina frågor och funderingar!

11.00 Start

11.00 – 15.00 Filmvisning hela dagen Kunskap behöver inte vara tråkigt. Viktig kunskap i lättsam förpackning!

11.00 – 11.45 Funktionshinder är inget hinder! Gränslöst ledarskap presenterar sig.

12.00 – 15.00 Pyssel för alla från liten till stor Med Susanne och Elly

12.00 – 12.45 Salsa Prova på att dansa med Tatjana

13.00 – 14.00 Positiv antirasism – går det? Föreläsning med Alexander Bengtsson från Expo.

14.00 – 15.00 Folkhögskola? Vad blir man då? Allmän linje visar vägen!

15.00 – 16.00 Yoga med Ellinor Kangas Minst 3 deltagare krävs.

Självklart bjuder vi på fika.

Föreläsningen är gratis och alla är välkomna!

Tiderna som gäller är: Tisdag 17 april 08:30 — 11.00 i Umeå (Vindelns folkhögskola, Västra Strandgatan 7 [mittemot Hamnmagasinet]) 12:30 — 15:30 i Vindeln (Hörsalen, Vindelns folkhögskola)

Välkommen!

Vi vill rikta ett stort tack till våra vänner i söder.

Spana in bilder på vår nya graffiti nedan:

Vindelns folkhögskola lever nu efter devisen ”Hellre en tårta i munnen, än en vårta på näsan”.

Här nedan kan du se några bilder från tårtkalaset: